Detta är ett översättning av det [http://wiki.ffii.org/Martin041109En tal Dr David Martin höll] den 11:e sptember 2004 vid en konferens om mjukvarupatent i Bryssel. Dr. David Martin var en rådgivare under Clinton administrationen, och driver ett företag som specialiserat sig på förvaltning av patentportföljer och kunskapsöverföring. ----- === De ekonomiska konsekvenserna av patentbyråkratins ansvarslöshet. ==== Introduktion. Jag fattar mig kort, jag har just försökt att övertyga en samling parlamentariker på andra sidan staden att titta lite närmare på vad de i blindo vill anamma, och jag tror jag gjorde vissa framsteg idag. Så jag ber om ursäkt för att jag är lite sen, men jag tror jag åtminstone gjorde lite nytta för saken. Tillåt mig kika lite i framtiden, och genom det dra lärdom från erfarenheter och se på de finansiella och ekonomiska risker som en immaterialrätt i obalans med lagens syfte utgör. ==== Patentsystemets mål. Jag vill börja detta genom att säkerställa att vi kommer ihåg en viktig distinktion och denna skillnad är väldigt viktig i fallet med mjukvarupatent. Det är skillnaden mellan uppfinning, innovation och inkrementell utveckling. Håll dessa tre i huvudet: patent, innovation och inkrementell utveckling. Vi har sett ett patentsystem, som under de senaste 20 åren fullständigt suddat ut dessa gränser. Patentsystemet var ursprungligen ett socialt kontrakt, det var en kunskapsöverföring mot ett tidsbegränsat monopol. Vad detta utbyte sade till samhället var att det kunde vara ekonomiskt sunt att rubba den fria och rättvisa marknadens dynamik, till fromma för -- mycket viktigt -- till fromma för ett utbyte av något som i slutändan förde vetenskap, teknologi eller industri framåt. Detta var vad patent var till för. Vad vi sett under de senaste 15 åren ungefär, är ett patentsystem som inverterats. Det är inte längre ett socialt kontrakt i utbyte mot någonting. Vi har bara inte brytt oss i att fixa lagarna än, så lagen säger att det fortfarande är så. I praktiken innebär det att man skapat en sådan förvirring kring vad man tror sig göra, och vad ens konkurrenter gör, att vi ser en försäkran om ömsesidig destruktion om man någonsin börjar lyfta på patentens lager för att sortera ut vem som egentligen gör vad. Detta är vad vi har. Olyckligtvis är detta elefanten i rummet som ingen vill tala om, eftersom denna elefant är det faktum som innehåller det som är bekvämt att försvara in absurdum, men vi har sedan länge helt glömt bort det sociala kontrakt som säger att det var värt att bevilja ett monopol mot något som verkligen förde vetenskapen och den tekniska industrins utveckling framåt. ==== Kinesiska kopplingen Förlora inte siktet på detta rent fundamentalt, för låt mig tala om vad som händer i den logiska förlängningen till vad vi nu ser hända i Kina. Låt mig ta Er till Kina, eftersom det är en väldigt snabbt utvecklande debatt, och jag retar upp alla på USAs handelsdepartement för vad jag kommer att säga nu. De senaste fem åren har USA haft en väldigt aktiv policy att faktiskt anklaga kineser för tjyvnad. De stjäl saker, de är ett dåligt folk eftersom de stjäl saker. Detta är en rätt lustig position, i detta ligger att de inte skulle respektera vår immaterialrätt. Så, vad du har är alltså; du vet att kineser inte respekterar immaterialrätter och därför stjäl saker. "därför" eftersom MPAA och RIAA säger att de stjäl saker, vi skall då tala om för allmänheten att "ja, faktiskt, de stjäl saker". Men en lite lustig realitet pockar på. Den lustiga realiteten är att kineserna faktiskt säger: "Vi undrar om ni kan dra ut säkringen från handgranaten och kasta tillbaks den". Med detta menar jag: Tänk om patenten som vi hävdar är stulna, kopierade eller inkräktade på, inte ens är värda papperet de är skrivna på, och tänk om kineserna börja använda sin rätt att bestrida dessa patent? Vad händer då? Låt oss köra det bandet lite längre, för jag har för mig att vid den senaste beräkningen så var 43% av USAs valuta faktiskt i kinesisk ägo, eftersom vi är skuldsatta. Vi är djupt skuldsatta, så mycket att vi sålt vår valuta till kina som nu äger vår skuld. Till detta faktum skall också läggas att de har en stor befolkning och resurser att använda i processen att bestrida dåliga patent. Gissa vad som händer? Vem vinner? Jag kan tala om för er att alla förlorar. ==== Bedra Den ekonomiska konsekvensen av dåliga patent är inte ett regionalt fenomen, och hur mycket folk än önskar att det var regionalt, så är det inte det, de silar mygg och sväljer kameler. Låt mig tala om vad som faktiskt händer. Den kinesiska regeringen håller i detta nu på med en studie, genom sin reformkomitté för utveckling, att titta på bestridbarheten i amerikanska och europeiska patent. De rör sig också kring ett mycket intressant moraliskt argument. För ungefär 7 år sedan tog kinesiska centralkommiten och folkets kongress ett beslut i kontraktsform som gäller när staten köper in teknologi från utländska intressen, - det gäller allt icke-kinesiskt - som innebär att de kräver en verklig teknologiöverföring i avtalen som överför all teknologi och kunnande som köps och licencieras in för miljardbelopp i dollar från ABB, Siemens, General Electric eller från vem som helst. Det lustiga är att dessa företag - de har till och med sagt detta öppet - räknade med att kineserna inte var kunniga nog att räkna ut vad för sorts patent de egentligen hade, så de sålde sas. sekunda varor till kineserna. Men håll i hatten, om vi kikar på det som överfördes i patenten, - endast i sällsynta fall var de i linje med de kontraktsbundna plikterna - så var patenten inte bra. -De medgav detta helt öppet också.. ==== .. och bli bedragen. Men det lustiga är att kineser inte gillar att bli bedragna. Detta handlar också om kontrakt i miljardklassen, per styck. Det är maglev tåg från en rad av tåg-konsortier i Frankrike, Belgien och Tyskland, det är stora patent rörande energisystem också från Frankrike, Tyskland och andra europeiska länder. Jag vill inte namnge några enskilda företag, men sök på nätet efter "Chinese technology transfer" och ni kommer att finna alla de företag jag refererar till. Nåja, här döljer sig en lite otäck hemlighet: gissa vilkas patentportföljer som är måltavla nummer ett för kinesernas granskning? Just det, precis dem som inte uppfyllde teknologiöverföringen i avtalen de var kontraktsbundna att uppfylla. Vad blir då den ekonomiska konsekvensen av detta? Jo, brutna kontrakt i miljardklassen och förlorade möjligheter att kunna lägga anbud i upphandlingen kring Kinas tre enorma vattenkraftsprojekt. Har detta ekonomiska konsekvenser mina damer och herrar? Är detta en dialog som vi bara skall lämna till ett fåtal invigda och bara låta ske? Spelar det någon roll? Faktum är att det spelar roll. Ett exempel var när ambassaden i Peking, i sin interaktion med en väldigt stor internationellt koncern som går under en akronym med två bokstäver som jag inte vill nämna --en av bokstäverna är en konsonant, den andra en vokal, i den ordningen--, när denna koncern lade anbud på ett Nepalesiskt järnvägsprojekt, så sprang de på en välinformerad kinesisk regering, de sade: "Vi måste säkerställa att era patent verkligen är certifierade, att teknologiöverföringen faktiskt uppstår utifrån er patentportfölj, inte vad ni bara påstår att ni ger oss" Vad händer om det trasiga patentsystem vi har idag påverkar maktbalansen? Svaret är mycket tydligt. Jag sa att detta var framtiden, men det har faktiskt redan hänt. Vad som redan hänt är att en mycket stor multinationell koncern som i regel vinner varje gång, förlorade. ==== Ekonomiska konsekvenser. Så varför säger jag då detta på en konferens om mjukvarupatent? Jag säger det av en viktig anledning: Vikten av denna debatt förlorar sin tyngd när den inte lyckas formulera krav om ett övergripande samhällsansvar. Jag tar det där igen. Vikten av denna debatt förlorar sin egen tyngd när den inte lyckas formulera krav om ett övergripande samhällsansvar i systemet. Parlamentsledamöter har just sagt till mig att de aldrig hört något om de negativa ekonomiska konsekvenserna i debatten om mjukvarupatent. Men vet ni vad? Jag tror de ljuger för mig. Men vet ni något annat? De får inte höra det ofta nog. De får inte heller höra det uttalat i riktiga omfattande siffror. Vad de får höra är bara hörsägner som "Min stackars kompis, eller min fattige kusin, bror, syster eller vem som., sitter vid sin dator och är rädd att Microsoft skall förstöra dennes affärsverksamhet. Men faktum är, det är inte denna ekonomiska konsekvens vi bör diskutera. Detta eftersom detta är en ekonomisk konsekvens som ingen administration i någon regering kommer att ta till sig. Vad de tar till sig är riktiga ekonomiska siffror som dessutom är omfattande. Om denna organisation, eller andra organisationer med mål att se till så att mjukvarupatent blir förkastade, skall lyckas, så lyckas man där pengarna finns. Man lyckas genom att presentera den ekonomiskt mest tilltalande slutsatsen. Att den övergripande systemförändringen man förordar är något som främjar mjukvara, men också är till gagn för hela systemet att uppmuntra utveckling genom tillämpandet av det. ==== Nätverkskontakten. Vart leder då allt detta? Detta leder dit hän där min affärsverksamhet ofta hanterar patent. Vi arbetar inom området där man försöker förstå och avmystifiera innehållet i otydliga patent. Låt mig visa på ett kort exempel: Nätverkskontakten. En del av er vet precis vad jag menar när jag talar om nätverkskontakten. Den där lilla saken som ser ut som kontakten i änden på sladden till en telefonlur, bara några små kontaktytor fler på dem. Idag finns 683 patent gällande just.. nätverkskontaketen. Inte användningen av den, utan själva kontakten. Detta innebär att varje gång någon av er sätter den där saken i väggen så finns en risk att ni inkräktar, risken finns redan när ni trycker in den i er dator, för att inte tala om eländet i samband med nätverket när ni väl är uppkopplade. Ni har inte ens någonstans att börja. Ni kan inte ens koppla in datorn utan att inkräkta på en lång rad av patent gällande inkopplingen av datorer. Det lustiga är; hur kom detta kontaktpatent till? Det första företaget att plagiera kontaktpatentet var Taiwanesiskt - Jag citerar ur patenttexten: /"hermaphroditic matable insertable tongs separated by an insulative surface, that allows for the conductance of electrical current"/ Detta var patenterbart. Nästa plagiat av detta patent var detta: /"hermaphroditic matable insertable interlocking tongs, the hermaphroditicly and insertable tongs exist in an environment that allows for the conductance of data"/ Fortfarande samma kontakt. Nu till mitt sista exempel - detta gäller här i Bryssel - det patent som gäller här men även i hela världen: /"the longitudinally upstanding ribbs, upstanding from said platform with an insulative surface and a conductance-avoiding property in that surface that prohibits the crosstalk between the electrical surfaces for the conductance of electrical information data"/ Vi diskuterar således mjukvarupatentens nackdelar i en värld där /"hermaphroditic matable insertable tongs longitudinally upstanding ribbs"/ utgör en kontakt? Friheterna i att konstruera en kontakt, mina damer och herrar, är två. Vi har det isolerande materialet och kontaktytorna. Det är de två möjliga friheterna. En tredje möjlighet är var du stoppar in kontakten. ==== (icke)ansvaret i patentbyråkratin. Fram till dess att vi kan informera i debatten om de omfattande sakerna vi borde, vilket handlar om samhällsansvar på en plats inte långt härifrån upp efter järnvägen till i Haag, eller om du vill gå till Reykjavik eller Munchen. Om vi inte är villiga att se 3286 nautiska mil härifrån till Washington DC, eller inte se 8937 mil till Tokyo och faktiskt konfrontera intergritetsproblemet, som säger att systemet har incitament att bevilja skräp-patent, så kommer detta golv, som jag nu lustigt nog lämnar över till Ian Lewis från Miller Insurance Ltd, aldrig att bli effektivt. Detta eftersom det som de finansiella marknaderna, försäkringsmarknaderna och allmänheten aldrig kan acceptera, är den suveräna immuniteten från ansvar som existerar i vårt patentsystem. Vårt patentsystem har idag en suverän immunitet från alla ekonomiska konsekvenser, och fram till dess att reformen som ställer detta till rätta är införd, mina damer och herrar, så möblerar vi bara om stolarna på däcket till Titanic. ----- Översättning av: Magnus Stålnacke