|
Förening för en fri
informationsinfrastruktur |
login |

/Jonas (2004 april)
Med ett par snygga omformuleringar har Justitiedepartementet tillsammans med Svenskt Näringsliv skjutit sig själva i foten.
Genom att godkänna Irlands extrema förslag, för
obegränsade patent,
under den felaktiga översättningen och beskrivningen
"Datorrelaterade
uppfinningar". Han man lurat politiker att tro att det breda
området
"dator-relaterat" är utanför patent-skydd, vilket inte
stämmer. Irlands
förslag är ganska tråkigt för mig och många
andra företag som arbetar
med IT, eftersom det tillåter patent på litterära
(idé-konstruktioner)
som informations-beskrivningar och effektivt hindrar interoperabilitet.
För Justitedepartementet är det enkelt. Man kallar
informationsbehandling för "teknisk", så är
informationsbehandling patenterbart och problemen får vi ta hand
om i domstol. Att IT kretsar kring informationshantering och bygger
på litterära och semantiska definitioner och därmed kan
omfatta allt från fantasi till hela vårt universum verkar
inte vara någon intressant fråga för
Justitedepartementet.
Det finns en paradox i ett så extremt patentförslag eftersom patent i sig ska öka kunskapsdelningen, samtidigt som det med mjukvara innebär att publicering blir ett patentintrång. Det har justite inte förstått.
Mjukvarupatent blir en boja för utvecklingen av Internet och för den redan haltande konkurrensen. Genom att införa patent på ren teoretiskt informationsbeskrivning och -behandling har man effektivt skapat affärsmetodspatent, trots att man uttalat inte önskar sig det. En patentmarknad med så svårdefinierade och ofta omfattande problemställnigspatent medför en transaktionskostnad som slukar innovationer snarare än de hjälper till i utvecklingen och blir hinder i investeringen snarare än medel att uppnå målet: Motivera Prestationer.
Man har nästan helt förvandlat patentsystemet till de
stora
företagens fördel mot de små/egna uppfinnarnas ideal.
Det gynnar inte
Sverige.
Det gynnar inte någon mer än några kortsiktiga
få.
Daniel Brahneborg refererar ett
samtal med regeringskansliet där han talade med Jonas Ponten
som har hand om
mjukvarupatentfrågan. Det här belyser problemen med att
förstå konsekvenserna av mjukvarupatent sätt så
bra:
Intressanta punkter:
Det verkar alltså som att hans intentioner faktiskt är
lite mer åt rätt håll än vad man kan tro, men i
och med att de har snårat in sig i meningslösa definitioner
(vad tusan är 'samma tekniska lösning' när det
gäller mjukvara, när det är samma lösning trots att
mjukvaran inte behöver vara identisk bara den löser samma
problem, men trots detta är det inte problemet man har fått
patent på utan lösningen?) har de hamnat i en
begreppsförvirring utan motstycke. De VILL nog rätt, men
kommer bara kunna hamna där i något underligt
parallelluniversum där deras egna definitioner gäller och
alla människor är snälla.
Den goda nyheten är att det
rör sig fortfarande inte om så mycket annat än
missförstånd, men det dåliga nyheten är att det
är på en sådan monumental nivå.
Hmm... kollade på "fyra frågor"-sidan. Sista stycket: (se http://www.ffii.se/euval/ )
"...är det nödvändigt att slå fast det som är
implicit i patentsystemet, nämligen att det bara är
problemlösningar som bygger på tillämpad naturvetenskap
som ska vara patenterbara.".
Det är PRECIS detta som Ericsson har lyckats övertyga
regeringen om att de vill ha bort, eftersom de då inte skulle
kunna ta patent på sina telefonväxlar längre. "Om den
gör samma sak, så ska den ha samma skydd" enligt Jonas.
Hårdvara eller mjukvara ska inte spela någon roll.
"Ericsson investerar pengar, då ska de också få ett
monopol" är det enda de är intresserade av att
åstadkomma. Resten är trick för att komma dit. I en
värld som bara tänker på kvartalsekonomi är ju
långsiktiga effekter inget någon bryr sig om.
//Basic (Daniel
Brahneborg)
Se även: Erik Josefssons tidigare svar i dialog med Jonas Ponten